Debatten kring bildbehandling och retusch kan man dra hur långt som helst. Många fotografer håller sig ihärdigt fast vid att man ej bör behandla bilden mycket alls, utan få den så pass bra i kameran att det räcker. Andra tänker inte vidare mycket på hur bilden tas rent tekniskt, utan fixar till den senare i bildbehdanlingsprogram, som photoshop. Jag gillar att bildbehandla, det är nästan halva nöjet. Men när det kommer till retusch är jag otroligt lat. Jag vill inte göra allting helt perfekt. Dock är det, oavsett om man gillar det eller ej, förbaskat bra att kunna om man vill arbeta med bild (det vill säga om man är en perfektionist slash har ett kontrollbehov, likt mig själv och vill lösa allting på egen hand). Hur som haver. Jag tänkte visa upp en bild från en uppgift kring retusch som vi hade i skolan. Bara för att demonstrera hur mycket man kan göra, utan att det känns oäkta. Det är nästan lite läskigt emellanåt. Men så är det. Godbiten på bilen heter Julia och om ni musen håller över bilden, kan ni se hur originalbilden såg ut. Uppskattningsvis tog bilden ungefär två timmar att göra och själva bilden är tagen i studio.
 






 
Det där med förebilder är bra.
Och den här snygga kvinnan är en av mina.
 
modell Mette Lindberg
utrustning Canon 5D Mark III +  Canon 85mm f/1.2 + reflexskärm silver






 
 
 
En utav de första uppgifterna vi fick efter terminstarten, var att porträttera en fotograf. På tre bilder. Alla i klassen fick var sin proffessionell och yrkesam fotograf med bas i Göteborg. Vi skulle söka upp de, stämma träff och fota. Jag fick äran att träffa Emelie Asplund, som är otroligt duktig. Jag visste att jag skulle få ungefär en halvtimma på mig, då hon skulle iväg till Gotland på jobb direkt efteråt. Jag hade kameran på axeln och åkte ut till henne, en tidig förmiddag. Jag hoppades att jag skulle hitta på något kreativt i trapporna upp till henne, då jag åkte dit helt planlös. Men jag hade turen att finna en fin skugga utanför huset, då solen var låg. Sen så var det snabba puckar. Jag fick styra och ställa och klura. Det kändes lite fånigt, det där att jag skulle bossa över henne. Men det gick vägen och jag blev förbaskat nöjd med mina bilder. De var kreativa, höll hög nivå och var tillräckligt varierande. Så med facit i handen, var det kul att visa upp för Emelie (som var supernöjd) vad jag skapat. Älskar att ibland inte känna mig så himla lilla landet lagom och faktiskt vara nöjd. 





Tidigare inlägg