Gårdagen bjöd på så många tankar. & någonting som slog mig var att jag aldrig kände riktig sorg över allt de som tyngde mig. För alla de solskänkta funderingar som lyste upp tankefabriken igår lös upp suggorna. Bara en sådan sak att få diskutera sina tankar med någon annan, istället för att grubbla eller skriva ner de, får en att må så himla mycket bättre. Speciellt om lyssnaren i fråga är relativt likasinnad och har förståelse. Jag antar att de personer som ses som rakryggade människor helst inte vill hänga med huvudet, utan vidtar isåfall åtgärder för att dölja eventuella formsvackor i humöret. Som att skratta bort det, bygga murar, köpa nackstöd eller knyta fast håret i ryggsäcken. Jag är funkar så. Men det är nog bara att för att jag hela livet tyckt att personer som mår dåligt utan någon direkt anledning, är pinsamma. Jag skäms åt dem. Så när då jag själv gång på gång vill lätta på hjärtat, sitter de värderingarna där i bakhuvudet och gnager en aning. & med facit i hand, är jag nog ändå rätt glad för det. Så gårdagens känslobearbetning hade jag inne på Akademin Bokhandeln med drömmande musik i hörlurarna. Historier, människoöden, fantasi och kreativitet är några av de ting som inspirerar mig mest. Så även fast jag kanske aldrig haft någon större lust att läsa, måste jag medge att stämningen mellan raderna på bokrean är magisk. Jag gillar inte böcker, men ändå så älskar jag de. Så för någon lik mig, rekommenderar jag er att svepa in vardagens ljuvligheter, sluta blunda för det som tynger dig och låta solen skina i ditt ansikte. Varje dag. Livet ut.






Igår kväll var jag hos bästa Moa. Vi hade glasskalas, lättade hjärtan, skrattade och frös. Det är någonting med den där tjejen som lyfter mig sisådär tio centimeter från marken varje gång vi ses. Man mår helt enkelt bra av att vara med henne. Som ett fint avslut på en väldigt lång vinter planterade vi även frön till konversationer som egentligen borde ha varit skyhöga plantor vid det här laget. & även fast vi kanske sådde de en vår för sent gjorde ingenting, det var bara så himla skönt att sätta spaden i den frysta jorden tillsammans och få det överstökat. Så om jag har rätt, lär våra frön bli till ståtliga solrosor som sträcker sig ändå upp till de sagolika molnen i sommar. Eller, det iallafall de drömmar jag har. Kram på dig.







Sockersug. Vi bakade en kladdaka.