Godmorgon alla glada. Klockan ringde redan vid kvart i sex en onsdag som denna. Efter två rostade mackor med svettiga ostskivor tog jag och Martin 613 in till stan. Bussen åkte den långa vägen, jag älskar när den gör det för det betyder att jag får sova i Martins knä ännu längre. Väl framme på stationen var det liv i rörelse, inte alls lika tyst och lugnt som på landet. Folk rusande omkring för att hinna till jobben och jag själv som knappt kunde hålla uppe ögonen ville vara bege mig hem till min säng. Martin däremot skulle till skolan, alla är då inte lika lyckligt lottade att ha lov lite titt som tätt. Jag är ingen morgonmänniska, jag brukar inte se solen dra sig upp bakom molnfabrikerna vid Östermalm och jag brukar inte åka i en tom buss hem. Men variation verkar ju förnöja och visst är det rätt underbart att ha hela dagen framför sig. Nåväl. Förörvigt är jag faktiskt superstressad, blir så himla lack när folk inte gör de jobben de tagit för sig och sedan bara lämnar över allt på en annan. Tack så mycket. Väldigt mycket. En dusch nu tack, känns som att röken som puttrar ut ur öronen inte gör mitt hår någon rättvisa alls. Arg Linn, arg.









lämna ett avtryck i bloggens hjärta


« vem är du? hänger du här ofta?


« din e-postadress? lugn och fin, det är bara jag som ser den.

« har du en egen blogg, hemsida eller något annat dylikt?

nå, vad ville du säga mig?